falskheten tar över...

varför är människor så falska, när man tror man är vän med någon så hugger dem en i ryggen och sen vågar dem inte gå och prata med en om saken och reda ut det, i stället låtsas man som ingenting. och något som kunde bli en fin vänskap förstörs.
Jag ska byta grupp ännu en gång, får ont i magen när jag tänker på att jag ska gå till jobb, ska det verkligen vara så. För första gången har jag kännt avsky över att gå till mitt jobb, för första gången har jag kännt mig så illa behandlad att jag blivit riktigt arg och ledsen, så ledsen att jag gråtit, aldrig förr har jag gråtit på jobbet. Jag har många gånger varit trött på mitt arbete, men aldrig har jag kännt mig så utanför. Låt mig komma här ifrån, låt mig få göra något annat, där människor inte är så falska och inte talar så mycket skit om varandra.
Men ingen kan göra något förutom jag själv, så jag har tagit tag i mig själv och sökt in på en frisörutbildning, något jag velat göra länge men inte vågat ta tag i det pga pengar. Men nu, nu äntligen vågar jag ta en risk. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. men en sak är jag säker på att det jag har vill jag inte ha. så nu kastar jag mig ut på okänd mark och chansar, för inte kan det väl bli sämre än vad jag har idag?
Väntar bara besked från banken. Hoppas, hoppas, hoppas jag får låna pengar till min utbildning.

vad ska man göra idag? ingen anning, någon som vill leka? =))

kramisar
//Jennie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback