Don't count the days, make the days count!

sitter just nu pa londons flygplats, reste fran underbara usa och emelie igar kvall klockan tio, nar jag kom fram till london var klockan 11 pa morgonen och nu ska jag vanta har tills klockan fyra och kommer inte vara hemma i svergige forens ca. 8 i kvall, sa det kanns som om jag forlorat ett helt dygn....
pa flyget hit satt jag brevid en man som pratade hela tiden, han blev ganska jobbig efter ett tag, acklig mat var det ocksa och min tv var i sonder, och inte kunde jag sova nagot heller sa resan vara ganska jobbig, sa nu langtar jag efter en sang.

men visst ar det nagot speciellt med flygplatser, jag bade alskar och hatar dem, nar jag kom till USA alskade jag det, for da blev jag uppmott av syrran, och runt omkring mig var det massor med manniskor som blev glada over att mota sina nara, nar jag skulle aka hem sa grat vi forstas, och det gjorde manga runt omkring oss ocksa och da aar flygplatsen ett mindre roligt stalle.
Men nu nar jag sitter har och tittar pa alla manniskor som gar forbi mig hela tiden tycker jag det ar ganska roligt att alla dessa manniskorna ar pa vag nagonstans, traffa slakt o vanner, ha semester, pa vag hem, jobba, men alla ser forvantansfulla ut. forutom jag da for jag ser nog mest trott ut just nu....tur jag ar ledig i morgon ocksa for jag kommer behova sova da.

satt for en stund sedan och tittade igenom alla fotona jag tagit, haha en del ar riktigt roliga, vi hade riktigt kul, men det ska jag skriva om nar jag kommer hem.

Nu ska jag satta mig och ta en kaffe nagonstans och hoppas pa att tiden kommer ga fort fram tills klockan fyra.

Kramar
fran en trott jennie